Nu i skolan har vi fått en uppgift som går ut på att intervjuva en mor- eller farförälder om deras uppväxt och sedan jämföra med sin egna uppväxt.

Så ikväll ringde jag min mormor och intervjuade henne och när vi lagt på hade jag tre sidors anteckningar med massa fakta, som jag knappt visste om. Det är så tråkigt att jag inte har frågat min mormor innan om hur hennes liv sett ut. Att jag nästan inte vetat någonting om vad hon har upplevt. Jag tror att det är vanligt att man inte har så stor koll på hur ens äldre släktningars liv har sett ut, och det är synd tycker jag. Att sitta ikväll och lyssna på mormor medan hon berättade om sin ungdom var jätteintressant och när hon svarat på alla mina frågor blev jag lite besviken för att jag inte kom på något mer att fråga, för jag ville bara veta mer.

 

Jag älskar att lyssna på historier. Jag kan driva med min pappa om att han alltid ska dela minnen från sin barndom, som han redan berättat om 50 gånger, men jag tycker ändå att det är lika kul varje gång att lyssna.

Alla nyårslöften jag haft genom åren har aldrig hållt, men om jag ska ha ett i år kan det vara att jag ska börja fråga och ta reda på mer om mina mor- och farföräldrars liv. För de blir inte yngre (usch) och därför vill jag veta precis allt om dem innan det är försent.

(Bästa frågan jag frågade var hur mormor träffade morfar. Fnittret från andra sidan luren var oslagbart!)