Hellu kids! Nu idag när jag kollade mina mejl (jag brukar göra det ja, men oftast bara för att radera bort alla facebook mejl jag får) så var det en gammal granne till mig som hade skrivit en långt och fint litet mejl. Hon bodde granne med mig i typ ett ½ år och vi blev kompisar när jag bott i huset i kanske en månad? Och efter det som började vi, som vi gjorde på den tiden, leka. Vi var oftast hemma hos henne, för hon hade roligast leksaker och en rolig gård med lekstuga och allt ( ett rent himmelrike för fem år sen), vi var ute och grejade, var ibland med en kille som hette Kevin, hade picknik på ett tak ovanför en lekaställning med syltmackor och saft, vi gjorde allt möjligt! Men trots att hon var (och är) två år yngre än mig så blev hon som bästa vän. Så fort jag kom hem från skolan så plingade jag på hos hennem var hon inte hemma blev jag ledsen och gick hem igen. Men efter kanske en halvtimme eller timme så gick jag och plingade på igen. Sommarlovet var bäst. För då kunde jag vara med henne varje dag! Om ingen av oss skulle bort alltså, och ibland kom hon redan när jag låg och sov och frågade om jag kunde komma ut. Men då klädde jag snabbt på mig och gick ut och lekte när jag inte ens ätit frukost. Men sen så hände det mycket tråkiga. Hon skulle flytta. Så en sommardag då jag lekt med henne en stund så skulle hon åka. Jag visste om att hon skulle åka den dagen, men ville inte tänka på det. Men sen när hon åkte så stod jag kvar där på gatan utan en kompis. Sen gick jag in och så började jag faktiskt gråta. Jag skulle ju sakna hennes sjukt mycket! Men då tröstade Emelie mig och sen var allt hyfsat bra igen. ^^) Men hon flyttade till Almunge, en bit utanför Uppsala, så vi har bara träffats en gång en hon flyttade. Men nu har jag fått tillbaka kontakten med henne, så nu är jag glad!