Asså kolla, är det någon som jag rent ut hatar, som jag verkligen inte tål så är det folk som kallar sig själva tjoicka. Eller feta eller kolla-vilka-stora-lår-jag-har. Supersmala tjejer går runt och säger att dom måste träna för att deras magar är tjocka. Hallååå!! Ni är fjorton! Ni fortfarande små bebisar! Ni är inte ens färdigutvecklade nån av er! Ni växer ju och ni utvecklas fortfanrande och då om ni börjat hetsbanta eller hetsträna så förstör ni ju allt. 

Sen så förstår man ju vart alla deras tankar kommer ifrån för alla kvinnor eller tjejer på tv och filmer är ju oftast superslimmade och dösnygga. Sen så såg jag en bild på Miley Cyrus för nån månad sen. Jag har alltid tyckt att Miley Cyrus är grymt snygg och otroligt vacker, men hon var tydligen inte helt nöjd.

Hon har blivit mini mini på bara några månader pga att hon har tränat fyra timmar om dan sju dar i veckan.

Why? 

Varför är vi så äckligt fästa vid våra utséenden?? Jag själv är inte så värst nöjd med hur jag ser ut, men jag går aldrig runt och kallar mig själv tjock eller sätter mig ner på en stol och säger "kolla vilka tjocka lår jag får när jag sätter mig ner."

ALLA får större lår när dom sätter sig ner! Jag försöker att inte bry mig om min klädstorlek eller hur jag ser ut, utan jag tänker så här: Nu är jag fjorton år och då tänker jag äta precis vad jag vill och träna dom där tre gånger i veckan för att inte bli en hel softpotatis. Och jag mår sjukt bra av det!

Sen tycker jag att den där tjejen som inte ha revben som spretar ut utan som är lite småmullig är mycket snyggare än hon som knappt fyller ut ett par jeans längre.

Hellre fylla ut alla kläder som finns än att aldrig kunna göra det.