Those Days

Asså jag har den här ångesten going on. Det är skola och det är basketen. Ligger efter i allt känns det som i skolan, lärarna har höga krav som man inte når och så får man ännu mer ångest. De skriver att jag 'kan mer än vad jag visar' på mina omdömen vilket ger en världens prestationsångest. Måste vara på topp hela tiden, får inte göra folk besvikna.  

Basketen går bara neråt. Orkar inte gå på träningarna, när man väl går står man och väntar på att tiden ska ta slut så att man kan få gå hem. Samma prestationsångest där. Alla verkar fatta på en sekund, man gör fel, folk suckar, himlar med ögonen. Man får peppande från ett håll, inget från de andra 20 styckna. När man gör fel för femte gången och nån säger "Det är inte så jävla svårt, gör det bara."

Nej, det är inte svårt för dig. Men för en som jag, som alltid behöver några extra minuter på att lära sig det där svåra steget som man ska göra samtidigt som man studsar bollen och har koll på sin försvarare och har koll på alla andra spelare i sitt lag, som inte lär sig att jobba inside på en träning, som inte fattar allt på en gång, för mig är det 'jävligt' svårt. 

Det här är inget inlägg som kräver kommentarer som säger att ni finns och jag kan prata med er. Jag mår bra, jag gör det. Jag vet att jag kommer klara skolan, jag ligger ju inte efter i alla ämnen, det känns bara så. Det är bara jag som måste inse att just jag inte kommer få A i alla ämnen. Ett D är ett helt perfa betyg! Det är inte det bästa, men det visar i alla fall att jag kan! Jag har ju så himla underbara vänner som gör att jag aldrig mår dåligt, utan alltid har som en glad regnbåge i magen. Jag har bara en liten ångest going on som jag skulle vilja lägga i en plastpåse, knyta ihop den och slänga den i soptunnan ute vid vägen och sen låta den försvinna och aldrig mer behöva se den.

Men som sagt, jag mår bra. Imorgon kväll kommer jag må bäst igen. Kommer inse att jag har saknat alla från skolan, att jag kommer hinna lämna in alla uppgifter i tid, att jag kommer hinna ikapp i planeringarna, att jag kommer klara proven. Precis som alla andra år tidigare.

Nu ska jag kolla på tv med far min. Och sen sluta tänka på denna ofina ångest.

 

 

Det här fixar du Julle!! :)